En av mina finska studerande berättade att han en gång hade varit på kundbesök i Sverige i augusti. Hur gick det?

Dagen hade gått utmärkt och besöket avslutades med en för säsongen typisk kräftskiva. Bordet dignade med kokta kräftor och servitören fyllde snapsglasen. Min studerande älskade kräftor och så fort alla hade satt sig till bords sträckte han ut handen för att ta sig ett av de röda skaldjuren. Han hejdades dock av sin förvånade svenska affärsbekant: ”Nämen Juhani, vi sjunger väl först!” ”Jaha, det gör vi väl…”, sa Juhani, lade lydigt ner kräftan på sin tallrik och försökte så gott det gick hänga med i medelåldersmännens glättiga Små grodorna. Gissa om Juhani blev lycklig då han äntligen efter ett otal verser fick smaka på den kalla Akvaviten!

Snapsvisorna är något unikt svenskt och finlandssvenskt. Det handlar oftast om kända melodier som fått en ny, humoristisk text och som sjungs på middagar och fester innan man tar snapsen. Vanliga teman i visorna är vad som händer då man dricker för mycket – eller för lite – och hur alkoholen påverkar vår kropp och själ. Hur vi efter några snapsar blir glada, spralliga, flirtiga för att senare raggla omkring, må illa, spy och få huvudvärk. Traditionen med snapsvisor föddes i borgerliga och akademiska kretsar under andra hälften av 1800-talet och blev populär bland s.k. vanligt folk för ungefär 100 år sedan. Snapsvisorna förklaras ibland som en motreaktion på allt prat om nykterhet och skötsamhet som rådde i samhället under början av 1900-talet.

På kräftskivan är snapsvisorna nästan lika viktiga som kräftorna. Den traditionella svenska festen under kräftfiskesäsongen är en rätt så ny företeelse även om man i Sverige har ätit kräftor ända sedan 1500-talet. I början var läckerheten dock bara något för kungligheterna och först på 1800-talet uppkom de borgerliga kräftsuparna som ett festligt sätt att ta farväl av sommaren och välkomna hösten. Begreppet kräftskiva förekom första gången i Sverige i tidningen Dagens Nyheter år 1931 (ordet skiva syftar här på bordskiva, ett bord dukat med mat och dryck) och kring den här tiden spreds sig festen från överklassen till andra samhällsskikt.

Men visst kan kräftskivan och snapsvisorna betraktas som lite konstiga för den som inte är van. Medelålders män och kvinnor som sitter vid bordet med lustiga hattar på huvudet och små kräfthaklappar kring halsen och sjunger modifierade barnsånger kan verka lite väl exotiskt i den utomståendes ögon. Att det blev lite för mycket Akvavit för Juhani är lätt att förstå och förlåta. Skål på den saken!

Källor:

https://spritmuseum.se/snapsvisor/snapsvisans-historia/
https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/historien-bakom-kraftskivan-och-surstrommingskalaset

PS Berättelsen om kundbesöket är verklighetsbaserad, men Juhani är en fiktiv person.

Läs mer här.