Det finns de som anser att vi i Norden är så lika varandra att man kunde tala om ett enda nordiskt folk. Andra anser att det ändå existerar sådana kulturskillnader att ett nordiskt samarbete blir krävande. Hur är det egentligen? Tänk om vi vände på steken och utgick ifrån att det finns kulturskillnader, men att det uttryckligen är de som möjliggör ett framgångsrikt samarbete.
